23.15
Hej. Innan stack jag ner till mamma och fixade mig, efter en stund kom Elin, Elvira & ebba dit.
Vi stack till hembygsparken och åt kyckling, och snackade ett bra tag.
Efter en stund kom Bruce, Sakki och Ian dit, och sedan kom Daniel och Victor.
Danne och vicke stack efter en stund, och vi andra satte oss i lekparken.
Sen ringde en person och vi snackade ett tag, nu har jag precis kommit hem till pappa.
Ska kolla film med mamma nu.
Ok, ni kanske inte fattar varför mamma är här när dom är skiljda, men pappa jobbar oftast natt och hade inte fixat barnvakt åt mina syskon, så mamma är här i natt också. Så nu slipper ni fråga.
Ha de gytt!
kooooom hem nu!
ingen vet hur jag känner, ingen vet hur jag mår längst inne i mig själv.
Inte ens min bästavän förstår mig, tror jag inte.
Har aldrig saknat någon så jävla mycket i mitt liv.
4 månader sen snart han lämnade mig, men massa gråt.
Dagarna gick och han försökte säga förlåt.
Jag tog inte emot all skit han gett mig, ville glömma honom men de gick inte.
Tänker på han fortfarande, varje dag, hela tiden, varje minut.
Allt vi gick egenom, allting vi gjorde.
Alla gånger han sa " jag älskar dig" till mig, då han kysste mig.
Saknar den tiden något jävligt mycket, oktober 2010 var den bästa månaden på hela året.
Vi var med massa, jag och josefin då.
Sen kommer de ju självklart en del fittor som förstör allting för oss.
Helvete, trodde verkligen att allt skulle försvinna då.
Men efter ett jätte litet tag, blir vi tillsammans.
16 november, började allting.
Kommer ihåg när vi hade en månad, och min mamma kom in och sa grattis till mig.
Hon visste ingenting om oss, men såklart hade min bästavän berättat allting..
Varje gång jag ser han i skolan är det någonting som fattas inom mig.
Varje gång jag säger någonting om honom framför mina andra vänner, vänder dem bara ryggen om och lyssnar inte.
Ni fattar inte vilken tid det var, för ni kommer aldrig uppleva det jag har gjort.
Det var dom 2 bästa måderna i mitt liv.
Tyvärr kommer ingenting blir som vanligt igen, för vi är som hund och katt.
Inte vänner, känner inte varandra längre.
Kärlek är en lek, ingenting varar föralltid.
Efter 4 månader har inget förändrat mitt liv igen, bara om jag kunde få en kille som jag verkligen kunde lita på och älska hur mycket som helst.
Fattar inte varför jag skriver detta, men ni förstår inte.
Jag känner inte kärlek längre, jag känner bara saknad, ett stort tomt hål det är dig som jag saknar.
Vi stack till hembygsparken och åt kyckling, och snackade ett bra tag.
Efter en stund kom Bruce, Sakki och Ian dit, och sedan kom Daniel och Victor.
Danne och vicke stack efter en stund, och vi andra satte oss i lekparken.
Sen ringde en person och vi snackade ett tag, nu har jag precis kommit hem till pappa.
Ska kolla film med mamma nu.
Ok, ni kanske inte fattar varför mamma är här när dom är skiljda, men pappa jobbar oftast natt och hade inte fixat barnvakt åt mina syskon, så mamma är här i natt också. Så nu slipper ni fråga.
Ha de gytt!
kooooom hem nu!
ingen vet hur jag känner, ingen vet hur jag mår längst inne i mig själv.
Inte ens min bästavän förstår mig, tror jag inte.
Har aldrig saknat någon så jävla mycket i mitt liv.
4 månader sen snart han lämnade mig, men massa gråt.
Dagarna gick och han försökte säga förlåt.
Jag tog inte emot all skit han gett mig, ville glömma honom men de gick inte.
Tänker på han fortfarande, varje dag, hela tiden, varje minut.
Allt vi gick egenom, allting vi gjorde.
Alla gånger han sa " jag älskar dig" till mig, då han kysste mig.
Saknar den tiden något jävligt mycket, oktober 2010 var den bästa månaden på hela året.
Vi var med massa, jag och josefin då.
Sen kommer de ju självklart en del fittor som förstör allting för oss.
Helvete, trodde verkligen att allt skulle försvinna då.
Men efter ett jätte litet tag, blir vi tillsammans.
16 november, började allting.
Kommer ihåg när vi hade en månad, och min mamma kom in och sa grattis till mig.
Hon visste ingenting om oss, men såklart hade min bästavän berättat allting..
Varje gång jag ser han i skolan är det någonting som fattas inom mig.
Varje gång jag säger någonting om honom framför mina andra vänner, vänder dem bara ryggen om och lyssnar inte.
Ni fattar inte vilken tid det var, för ni kommer aldrig uppleva det jag har gjort.
Det var dom 2 bästa måderna i mitt liv.
Tyvärr kommer ingenting blir som vanligt igen, för vi är som hund och katt.
Inte vänner, känner inte varandra längre.
Kärlek är en lek, ingenting varar föralltid.
Efter 4 månader har inget förändrat mitt liv igen, bara om jag kunde få en kille som jag verkligen kunde lita på och älska hur mycket som helst.
Fattar inte varför jag skriver detta, men ni förstår inte.
Jag känner inte kärlek längre, jag känner bara saknad, ett stort tomt hål det är dig som jag saknar.
Kommentarer
Trackback
